Lära ute

Igår lärde vi oss att rita fåglar. 

Anna/Katharina ritade före, streck för streck och vi andra ritade efter. Först gjorde vi träningsfåglar på kladdpapper.

Sedan var det dags att rita en riktigt fin fågel på framsidan av vår fågelbok.

Streck för streck. Och det blev riktigt bra!

Vi blev alla stolta över våra fåglar.

När vi ritar på detta sätt känner alla att vi lyckas och självkänslan är viktig för framgång i lärandet. 

Innan vi gick på rast fick vi noggranna instruktioner för nu skulle vi ut och leta fåglar i Herrgården! 

Dags för utelektion. Alla ettor på marsch.

Samling, nya instruktioner och gruppindelning.

Rusning! På jakt efter vårt nya tal, nämligen talet 10.

"Vad ska vi ta?"

Samarbete över klassgränserna. Vårt mål är att ettorna ska känna sig som en stor grupp istället för två klasser. Då blir det fler att känna samhörighet med och fler kompisar att leka med.

Talet tio

4+6

5+5

5+5

5+5

10+0

9+1

5+5

Varje grupp fick visa sin bild av talet tio och hur man kan dela upp det. Sedan var det dags för fågelräkning.

Vilken entusiasm!

Alla fåglar i träden runt om Zlatan-planen blev noggrant räknade.

Ett streck för varje fågel. Vi lärde oss att sätta ett streck på snedden varje gång vi kom till talet fem.

Vi såg tydligt hur medvetna knopparna plötsligt blev om sin omgivning. Det fanns ju fåglar precis överallt om vi bara tittade ordentligt. Många kom springande till oss pedagoger och beskrev ivrigt hur olika fåglar såg ut. Tala om att använda språket i en verklig och för eleven viktig situation.

Det var en fröjd att se samarbetet i flera grupper. Att kunna samarbeta är inte självklart när man går i ettan. När vi kom tillbaka från vår lyckade utflykt handlade samtalet om just detta. Vi kom fram till många kloka slutsatser. Ett urplock:

Vi kan samarbeta med både pojkar och flickor.
Vi måste lyssna på varandra.
Vi ska hjälpas åt.

Kloka knoppar!